BRYTPUNKT...

...Mellan projektet på praktiken som jag levt med i ett halvår och vårens ankommande.
...Mellan näst sista och sista terminen av socionomutbildningen!
...Mellan trötthet och förhoppningsvis ankommande påfyllning av entusiasm.
...Mellan frågetecken och svar.
...Mellan vinter och mindre vinter.
...Mellan klarhet och klarhet.
Typ.

Igår avslutade vi vår praktik och projekt runt familjecentraler i Örebro, som vi kämpat med nu under höstterminen... När vi var färdiga med redovisningen och slutseminariet hade vi nog alla i gruppen kunnat börja gråta och krypa ut därifrån av lättnad och känslor av total energiutsläpp. En skön men överväldigande känsla i någon slags symbios av hatkärlek. Var totalt slut när jag stapplande kom hem till lägenheten. Trodde att jag skulle ha svårt att hålla mej vaken senare igår kväll när vi startade upp ungdomskvällarna på nytt. MEN istället blev kvällen en sån där kväll då jag på nytt kom på varför jag engagerar mej och lägger tid på ungdomar på olika sätt. Ett par timmar som visade syftet. Ett par timmar som gjorde de sista två årens tid och engagemang värt allt. Helt tagen. Jag och Magnus och de andra "ledarna" satt bara och tittade på varann och skakade på våra huvuden när ungdomarna delade med sej av entusiasm och tankar under ett par timmars tid...de hade nog kunnat sitta där och prata om allt de hade på sina hjärtan hela natten. Men vi börjar ju bli gamla och grå... =)

Så, sista dygnet har inneburit ett rejält energitapp som sedan fylldes upp igen på ett helt annat sätt, av våra helt underbara tonåringar.
Sammanfattningen stavas därför "tacksam".