Man upptäcker glädjen i musiken på nytt när man har ett nystämt piano i sitt hem. Efter många månader av småfalska toner är det rätt ljuvligt för själen att sätta sig och plinka på en mer välstämd favorit-ägodel. Det ger ett lugn och en frid som når långt in, innanför alla hörselgångar...På tal om piano-liknande varelser och dylikt så har jag en pryl som ligger i toppen av mitt livs önskelista. Jag har alltid varit svag för flyglar. När jag bodde i Skövde åkte jag ner till kyrkan ibland en sen vardagkväll, när jag visste att det var tomt på folk för att sätta mej vid den svarta flygeln för att bara vara. En stor lokal, tom på andra människor och tonerna från en flygel som enda intryck, skapade en helt fantastisk känsla. Dessa stunder tillhör några av de mest fridfulla minnen jag har. Mitt eget piano i all ära -som skänker mej så många ovärderliga stunder, men det och alla andra flyglar som korsat min väg ligger i lä av detta magnifika ting. Nämligen i lä av flygeln som står i salongen på Mössebergs kurort... Varje gång jag är där, går jag dit och kan bara sitta och titta på den. Den är gigantisk och oerhört vacker på något majestätiskt, gammalt vis. När jag fick återvända till kurorten i höstas på ett efterlängtat kurortsdygn upptäckte jag min kärlek till den på nytt. Det är något visst med flyglar helt enkelt och just den här på Mössebergs kurort önskar jag så grovt skulle få bli min någon dag. Jag menar önska kostar ingenting... Om inte annat kan jag väl få spela på den i himlen? För jag kan garantera att om flyglar får komma till himlen, lär den stå först i kön!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar